emigre´ra verb ~de ~t ORDLED: e-migr-er-ar SUBST.: emigrerande, emigrering; emigration

Muhammed, Muḥammad, född cirka 570, död 8 juni 632, ”Guds budbärare”, islams profet.

judar, ett folk med ursprung i Främre Orienten.

migration, samlingsbegrepp för människors flyttning över olika avstånd.

Tesla, Nikola, 1856–1943, serbisk-amerikansk uppfinnare och forskare, född i Österrike–Ungern (i ett område nu tillhörigt Kroatien) av serbiska föräldrar, utbildad i Graz och Prag; han emigrerade till USA 1884.

Tor, en av de främsta gudarna i fornnordisk religion, rättfram och slagfärdig till skillnad mot Odens mer komplexa och mångtydiga karaktär.

Wannseekonferensen, möte i Wannsee, 17 km sydväst om Berlin, vilket hölls 20 januari 1942 mellan 15 ledande nazister kring raspolitiken under ordförandeskap av Gestapochefen Reinhard Heydrich.

Halloween, namnet på allhelgonaafton, 31 oktober, i anglosaxiska länder.

Remarque, Erich Maria, egentligen Erich Paul Remark, 1898–1970, tysk författare.

kinesisk mat, mat lagad i enlighet med kinesisk tradition.