epok, avgörande tidpunkt, vändpunkt; utgångspunkt för tideräkning; inom astronomin en noga angiven tidpunkt som används för att definiera astronomiska koordinatsystem.

epok, avgörande tidpunkt, vändpunkt; utgångspunkt för tideräkning, geologisk tidsenhet närmast under period och närmast över ålder.

geomagnetisk epok, geologisk tidsrymd då jordens magnetfält domineras av antingen normal eller reverserad orientering (se geomagnetisk reversion).

epok [-å´k] subst. ~en ~er ORDLED: epok-en

medeltiden, benämning på den epok som ligger mellan den romerska antiken och den tidigmoderna eller ”nyare” tiden.

Matuyama-epoken , geomagnetisk epok med dominerande reverserad polaritet, namngiven efter Motonori Matsuyama (Matuyama).

Brunhes-epoken, den yngsta av jordens magnetiska epoker.

hellenismen, benämning på en epok i antik historia, med början vid Alexander den stores död 323 f.Kr.

renässans, stil inom konst och litteratur eller epok inom den västerländska historien.

geologisk tidsskala, tabellarisk indelning av jordens historia i namngivna och definierade bergartsenheter och deras motsvarande tidsenheter.