epok, avgörande tidpunkt, vändpunkt; utgångspunkt för tideräkning, geologisk tidsenhet närmast under period och närmast över ålder.

epok, avgörande tidpunkt, vändpunkt; utgångspunkt för tideräkning; inom astronomin en noga angiven tidpunkt som används för att definiera astronomiska koordinatsystem.

epok [-å´k] subst. ~en ~er ORDLED: epok-en

geomagnetisk epok, geologisk tidsrymd då jordens magnetfält domineras av antingen normal eller reverserad orientering (se geomagnetisk reversion).

renässans, stil inom konst och litteratur eller epok inom den västerländska historien.

medeltiden, benämning på den epok som ligger mellan den romerska antiken och den tidigmoderna eller ”nyare” tiden.

svenska, nationalspråk i Sverige och modersmål för flertalet svenska medborgare.

barock, en kulturepok eller stilriktning (inom olika konstarter).

jura, geologisk period, ca 200–146 miljoner år före nutid, även namn på det geologiska system (lagerföljd) som bildades under juraperioden.

hellenismen, benämning på en epok i antik historia, med början vid Alexander den stores död 323 f.Kr.