evidens, i allmän och filosofisk bemärkelse visshet eller det som ger visshet.

evidens, i den fenomenologiska traditionen: egenskapen hos ett omdöme i betydelsen psykiskt fenomen att betyga sin egen riktighet, att inte kunna betvivlas.

evidensbaserad medicin, EBM, evidensbaserad sjukvård, inom medicinskt arbete medveten och systematisk användning av bästa tillgängliga vetenskapliga faktaunderlag (evidens), tillsammans med klinisk erfarenhet och patientens preferenser.

eviden´s subst. ~en ORDLED: e-vid-ens-en

skepticism, i allmän mening en tvivlande attityd, i speciell mening en filosofisk åsiktsriktning.

apodiktisk, nödvändig, obetingad.

consensus omnium det (antagna) förhållandet att en uppfattning delas av alla; ofta anfört som skäl för att hålla ett visst antagande för sant även när egentlig evidens saknas (t.ex. att jorden är platt, att människan har en (odödlig) själ etc.).

druid, ”präst” hos de forntida kelterna.

gynaikeion, kvinnoavdelning i ett antikt grekiskt privathus, där även barnen vistades; pojkar dock bara upp till ca 7 års ålder.

vetenskap och beprövad erfarenhet, term som är officiellt giltig inom hälso- och sjukvården och som används även inom andra samhällssektorer.