evidens, i den fenomenologiska traditionen: egenskapen hos ett omdöme i betydelsen psykiskt fenomen att betyga sin egen riktighet, att inte kunna betvivlas.

evidens, i allmän och filosofisk bemärkelse visshet eller det som ger visshet.

evidensbaserad medicin, EBM, evidensbaserad sjukvård, inom medicinskt arbete medveten och systematisk användning av bästa tillgängliga vetenskapliga faktaunderlag (evidens), tillsammans med klinisk erfarenhet och patientens preferenser.

eviden´s subst. ~en ORDLED: e-vid-ens-en

skepticism, i allmän mening en tvivlande attityd, i speciell mening en filosofisk åsiktsriktning.

vetenskap och beprövad erfarenhet, term som är officiellt giltig inom hälso- och sjukvården och som används även inom andra samhällssektorer.

fentanyl, läkemedel som tillhör gruppen helsyntetiska opioider.

kriterium, avgörande kännetecken; det med vars hjälp man kan avgöra att ett visst villkor är uppfyllt.

gynaikeion, kvinnoavdelning i ett antikt grekiskt privathus, där även barnen vistades; pojkar dock bara upp till ca 7 års ålder.

consensus omnium det (antagna) förhållandet att en uppfattning delas av alla; ofta anfört som skäl för att hålla ett visst antagande för sant även när egentlig evidens saknas (t.ex. att jorden är platt, att människan har en (odödlig) själ etc.).