figur, i klassisk stil- och retoriklära term för skilda grepp i syfte att öka talets eller textens verkan: anafor, hyperbol, litotes m.fl.

figur–grund, synsinnets grundläggande indelning av synfältet i figurer (föremål) vilka uppfattas som skilda från sin bakgrund.

figur, musikterm, se figuration.

retorisk figur, figur inom litteraturen, annat ord för stilfigur.

figurdikt (latin carmen figuratum, engelska pattern poem), dikt vars typografiska utformning avbildar ett föremål.

figura (lat.; se vidare figur), ett i litterär tolkningstradition viktigt ord med rötter i kyrkofädernas bibeltolkning.

figura serpentinata, statua serpentinata, målad eller skulpterad gestalt med en markerad spiralvridning i kroppens längdaxel.

figurin, liten människo- eller djurfigur.

figurkapitäl, kolonnkapitäl med figural form, vanligen avbildande djur eller människor.

figurativ konst, konstnärlig gestaltning som framställer igenkännliga fysiska former, gestalter o.d., oberoende av om det sker på ett realistiskt sätt eller om man endast med svårighet kan urskilja figurationerna, t.ex. i abstraktioner eller dekorativa mönster.