flottig [flåt`-] adj. ~t ORDLED: flott-ig

flotta, luftflotta, i vissa länder benämning på ett antal flygeskadrar, sammanförda under ett operativt befäl.

flotte, farkost sammansatt av grova plankor, stockar eller knippen av vass, ris eller dylikt till en plattform som i vattnet bärs upp av byggnadsmaterialets egen flytkraft eller av inbyggda flytkroppar.

flotta, större operativ sjöstyrka, sammansatt av flera stridsfartygsförband med underhållsfartyg och under befäl av en flaggman (amiral).

nordamerikanska frihetskriget, det krig 1775–83 genom vilket de brittiska kolonierna på den nordamerikanska kontinenten (utom Kanada) frigjorde sig och bildade USA.

baobab, apbrödsträd, Adansonia digitata,, art i familjen malvaväxter.

Kennedy, John Fitzgerald, född 29 maj 1917, död 22 november 1963, amerikansk politiker (demokrat), president 1961–63, son till Joseph Kennedy, bror till Robert Kennedy och Edward Kennedy.

flott, smält djurfett.

terrorbalans, det dödläge som under det kalla kriget ansågs råda mellan supermakterna USA och Sovjetunionen genom den ömsesidiga förmågan att med kärnvapen orsaka varandra oacceptabel ödeläggelse.

Kon-Tiki-expeditionen, Thor Heyerdahls berömda expedition 1947 med en balsaflotte.