fluktue´ra verb ~de ~t ORDLED: fluktu-er-ar SUBST.: fluktuerande, fluktuering; fluktuation

fjällräv, polarräv, fjällracka, Vulpes lagopus (synonym Alopex lagopus), art i rovdjursfamiljen hunddjur.

risk, i allmän betydelse möjlighet att något oönskat skall inträffa.

van der Waals-krafter, svaga attraktiva krafter mellan atomer som beror på att elektronerna i elektronmolnen kring de växelverkande atomerna anpassar sig så att de rör sig i takt med varandra (s.k. elektronkorrelation).

romerska mynt, mynt tillverkade i romarriket från ca 300 f.Kr. till 476 e.Kr., då den siste västromerske kejsaren avsattes.

Elfenbenskusten, stat i Västafrika.

Gotlands län, län i östra Götaland.

Sverige, stat på Skandinaviska halvön, norra Europa.

retningströskel, retningslimen , absolut tröskel, den minsta styrka hos en retning, som under givna betingelser ger en reaktion av visst slag hos en organism eller del därav.

denar, romerskt silvermynt.