fogde var en högt uppsatt person som var anställd av kungen.

fogde, ladufogde, förvaltare eller inspektor på en större lantgård, främst i södra Sverige.

fogde [fog`- äv. fo`g-] subst. ~n fogdar ORDLED: fogd-en

Dacke, Nils, död 1543, småländsk bonde, ledare för det stora upproret mot Gustav Vasa 1542–43.

Kalmarunionen, den nordiska trestatsunion som etablerades 1389, fick en formell fullbordan genom unionsmötet i Kalmar 1397 och med vissa avbrott bestod till Gustav Vasas val till svensk kung 1523.

häxprocesser, processer mot personer som ansågs bedriva trolldom.

Dackefejden, ett efter ledaren Nils Dacke vanligt namn på det stora småländska upproret 1542–43.

Eriksson, Jösse, död 1436, fogde, se Jösse Eriksson.

Engelbrektsupproret, Engelbrektsfejden, det uppror under Engelbrekt Engelbrektssons ledning som bröt ut i juni 1434 mot unionskungen Erik av Pommern.

Engelbrekt Engelbrektsson var en bergsman (gruvingenjör skulle vi kanske säga i dag) från Västmanland på 1400-talet som blev en av Sveriges största nationalhjältar.