formge äv. formgiva [får`m-] verb formgav, formgett el. formgivit, formgiven formgivna, pres. formger äv. formgiver ORDLED: form--giv-it SUBST.: formgivande, formgivning

Rat für Formgebung , institution för främjande av design i Tyskland, etablerad i Västtyskland 1953.

gjutning, metod att formge material, t.ex. metall, plast, glas, gips, betong och livsmedel (bl.a. choklad).

jägar- och samlarsamhällen, den gängse benämningen på samhällen där huvuddelen av försörjningen kommer från jakt, fiske och insamling av vilda växter och småkryp.

Pei, Ieoh Ming, 1917–2019, kinesisk-amerikansk arkitekt.

Aleksandra Ekster var en rysk konstnär.

konstruktivism var en rysk konstriktning som uppkom i samband med oktoberrevolutionen 1917.

Heal, Sir Ambrose, 1872–1959, brittisk möbelarkitekt, formgivare i familjeföretaget Heal’s från 1893, dess direktör 1913–53.

webbdesigner är en person som ägnar sig åt att formge webbsidor och annat innehåll på datorers bildskärmar.

Adolfsson, Wilke, född 1940, glasblåsarmästare och formgivare.