fragmente´ra verb ~de ~t ORDLED: frag-ment-er-ar SUBST.: fragmenterande, fragmentering

tiger, Panthera tigris, art i familjen kattdjur.

kalksten, sedimentär karbonatbergart som till minst 50 % består av kalciumkarbonat, huvudsakligen i form av mineralet kalkspat.

kubism, modernistisk konstriktning vars första skede inföll åren 1907–14, kubismens s.k. heroiska epok, med Paris som centrum och Braque och Picasso som pionjärer.

spor, hos växter, alger och svampar en en- till flercellig, könlös förökningskropp, som ofta bildas av ett särskilt organ, ett sporangium, och som frigörs och utvecklas till en ny individ.

apoptos, programmerad celldöd som tjänar till att avlägsna oönskade celler.

italienska viner, viner som är odlade och producerade i Italien.

fragmentering, sönderdelning; brist på sammanhang i t.ex. kunskap och verklighetsbild.

eruption, utbrott: den process som innebär utgjutande och utslungande av lava och fragmenterat vulkaniskt material (tefra) jämte gaser vid jordytan ur en vulkankrater eller en markspricka.

sjukvårdsadministration, metoder och tekniker för ledning av hälso- och sjukvård.