fragmentering, sönderdelning; en typ av vegetativ fortplantning som innebär att en del av organismen bryts av, sprids och ger upphov till en ny individ.

fragmentering, sönderdelning; brist på sammanhang i t.ex. kunskap och verklighetsbild.

fragmentering, sönderdelning; en process vid människans exploatering av olika biotoper som leder till dessas uppstyckande i smärre ”öar” omgivna av ”hav” av annan biotoptyp.

fragmente´ring subst. ~en ~ar ORDLED: frag-ment-er-ing-en

karyorrexis, karyorexis, karyorrhexis, kärnsprängning, en fragmentering av förtätat material från cellkärnan som förekommer vid celldöd (nekros).

sektorisering, uppdelning i sektorer (del­områden); exempelvis uppdelning av kunskap i smala fält.

asexuell fortplantning, könlöst fortplantningssätt som förekommer hos både växter och djur.

kryptogamer, sporväxter, sporbärande kärlväxter, Cryptogamae, enligt föråldrad växtsystematik den ena av växtrikets två huvudavdelningar; den andra är fanerogamerna (fröväxterna).

urfolksfeminism, teoretisk inriktning och social rörelse där urfolks levda erfarenheter, särskilt kvinnors, hbtqi- och two spirit-personers perspektiv, är centrala.

dotterplanta, planta som bildas genom vegetativ förökning av en moderplanta.