fram`kalla verb ~de ~t ORDLED: fram--kall-ar SUBST.: framkallande, framkallning

framkallare, kemikalie eller blandning av kemikalier som används vid framkallning av traditionella fotografiska bilder enligt den fotokemiska metoden.

framkallande av fara för annan, brott mot liv och hälsa som begås av den som genom grov vårdslöshet utsätter någon annan för livsfara eller fara för svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom.

genteknik, genetisk ingenjörskonst, teknik som möjliggör ingrepp i genomet (arvsmassan) hos levande organismer.

mitokondrie, organell (celldel) i alla eukaryota (kärnförsedda) celler som kan andas aerobt (det vill säga med hjälp av syrgas).

stress, inom psykologisk, medicinsk och allmänbiologisk vetenskap de anpassningar i kroppens funktioner som utlöses av fysiska eller psykiska påfrestningar, stressorer (stressfaktorer).

genetik, ärftlighetslära, vetenskap som omfattar studiet av genomets (arvsmassans) uppbyggnad och funktion, uppkomst av förändringar av generna (arvsanlagen) samt biologisk variation.

övergödning, i allmänt språkbruk detsamma som alltför långt gången eutrofiering.

fram`kallare subst. ~n äv. framkallarn, plur. ~, best. plur. framkallarna ORDLED: fram--kall-ar-en

signalsubstans, signalämne, ämne som bildas i en cell och har förmåga att påverka, ge en ”signal” till, en annan cell, dvs. framkalla någon ändring i denna cells aktivitet.