fynd, inom arkeologin detsamma som fornfynd.

fyndighet, förekomst av malm- eller industrimineral, byggnadssten, olja, gas, sand, grus eller andra naturligt förekommande jord- och bergarter.

fyndförseelse, uppsåtlig underlåtenhet att tillkännage hittegods eller annans sak som man av misstag eller av tillfällighet fått i sin besittning.

hopat fynd, myntfynd som består av två eller flera mynt, funna vid undersökningar i bl.a. kyrkor, kloster och borgar.

fyndkombinationsmetoden, arkeologisk dateringsmetod som är ett specialfall av arkeologins allmänna metod att datera utifrån fyndsammanhangen.

fynd subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: fynd-et

Hjortspring-fyndet, offer av krigsbyte från äldre järnåldern, utgrävt 1921–22 i Hjortspring Mose på Als i Sønderjylland, Danmark.

Spanien, stat i sydvästra Europa.

Kaş-fyndet, vraket av ett ca 16 m långt handelsskepp från bronsåldern, påträffat 1982 på 45 m djup utanför Ulu Burun nära staden Kaş i sydvästra Turkiet, sedan 1984 föremål för systematiska undersökningar.

Hoby-fyndet, gravfynd från äldre romersk järnålder, daterat till första århundradet e.Kr., från Hoby på Lolland, Danmark.