förkas´ta verb ~de ~t ORDLED: för-kast-ar SUBST.: förkastande; förkastelse

teodicéproblemet, term införd av Leibniz för problemet om det ondas existens i en värld som antas vara skapad av en Gud som är både god, allvetande och allsmäktig.

humanism, som historisk företeelse – vanligen i bestämd form, humanismen – ett bildningsprogram där människans förädling antas bäst bli förverkligad genom studiet och efterliknandet av den grekisk-romerska antiken.

Einstein, Albert, född 14 mars 1879, död 18 april 1955, tysk-schweizisk-amerikansk fysiker, förgrundsgestalt inom 1900-talets fysik.

Brezjnevdoktrinen, sovjetisk utrikespolitisk doktrin enligt vilken socialistiska länders suveränitet var begränsad och militär intervention i sådana länder berättigad.

Strindberg, Johan August, född 22 januari 1849, död 14 maj 1912, författare och konstnär.

ateism, åsikten att det inte finns någon gud.

Malcolm X, ursprungligen Malcolm Little, 1925–65, amerikansk svart nationalist och muslim.

Osloprocessen, fredsprocess mellan Israel och Palestina.

vetenskap är att undersöka naturen och verkligheten inom ett visst område för att komma fram till påståenden, teorier, om hur de är beskaffade.