förplik´telse subst. ~n ~r ORDLED: för-plikt-els-en

utilitarism, nyttomoral, moralisk doktrin som innebär att man alltid skall handla så att konsekvenserna av vad man gör blir så goda som möjligt i den meningen att det sammanlagda välbefinnandet hos alla kännande varelser blir så stort som möjligt.

folkmord, genocidium, internationellt straffrättsligt begrepp som introducerades efter andra världskriget.

sakrament, i västkyrkan en återgivning av grekiska mystērion (’hemlighet’), manifestationer av frälsningsmysteriet, från 1100-talet begränsade till kyrkliga handlingar som genom yttre tecken förmedlar gudomlig nåd.

suveränitetsprincipen, folkrättslig term för de regler om icke-inblandning och respekt för territoriell suveränitet som värnar om staternas självständighet gentemot varandra och deras exklusiva rätt till offentlig maktutövning inom det egna territoriet.

en för alla, alla för en, ett uttryck som används för att ange att den eller de som åtagit sig att svara för en förpliktelse tillsammans med andra svarar, på samma sätt som de övriga, för hela förpliktelsen, solidariskt ansvar.

suveränitet, folkrättslig term för en stats självständighet och oavhängighet i förhållande till andra stater ( extern suveränitet) och för dess maktmonopol inom det egna territoriet ( intern suveränitet).

anomi, samhälleligt tillstånd av regellöshet eller normlöshet.

obligation, ett räntebärande värdepapper som intygar att innehavaren har lånat ut pengar till exempelvis staten, hypoteksinstitut (bostadsobligation) eller företag (företags- eller industriobligation).

neutralitet, diplomatiskt och folkrättsligt begrepp som står för icke-deltagande i militära allianser och krigiska förvecklingar.