gaff`la verb ~de ~t ORDLED: gaffl-ar SUBST.: gafflande, gaffling (till 2)

gaff`lan subst., best. f. ORDLED: gaffl-an

spunnet socker, sockervadd, godsak som görs av en tjock sockerlag med litet ättika i.

polkagris, röd- och vitrandig, pepparmyntskryddad karamell av reducerad sockerlag som, när den blivit tillräckligt fast, arbetas, ”dras”, först med hjälp av ett par gafflar och sedan, när den svalnat något, med händerna, så att den ”tar in luft” och blir vit och smidig.

rigg, den samlade benämningen på allt rundhult (master, rår, bommar, gafflar, bogspröt etc.) samt allt stående och löpande gods (barduner, vant, stag, skot, brassar, fall etc.) i ett fartyg.

rundhult, gemensam benämning på master, stänger, rår, bommar, gafflar samt bogspröt och klyvarbommar på ett segelfartyg eller en segelbåt.

stödbenstruck, lyfttruck där lastens tyngdpunkt ligger inom den yta som begränsas av truckens hjul.

regula falsi, en variant av sekantmetoden för numerisk lösning av ekvationer, där man ser till att de båda senaste approximationerna alltid gafflar in den korrekta lösningen.

melodikon, melodicon, stämgaffelsklaver, uppfunnet cirka 1800.

gaffel, ätverktyg och köksredskap.