glosa, i samband med språkinlärning o.d. enskilt ord ur ett främmande språk; inom språkvetenskapen ord i handskrift som är försett med översättning (i marginalen); även om översättningen av ett sådant ord.

glossa, språkvetenskaplig term: förklaring till svårt ord eller textställe.

thrakiska, utdött fornspråk, under antiken talat av thrakerna i nuvarande Bulgarien och norra Grekland.

Dottore, egentligen Il Dottore, stående figur inom commedia dell’arte, som satiriserar renässanshumanismens pedant, och ur vars mun grekiska och latinska glosor flödar tillsammans med mycket lärdomsprål av juridisk eller medicinsk art.

illyriska, indoeuropeiskt språk, som har fått sin benämning efter det gamla Illyrien, dvs. nordvästra Balkanhalvön.

glo`sa subst. ~n glosor ORDLED: glos-an

glo`sig adj. ~t ORDLED: glos-ig

Rashi (egentligen Salomo ben Isaac), 1040–1105, judisk exeget och teolog från Rhenlandet.

Thomsen, Søren Ulrik, född 1956, dansk författare.

Glostorp, före detta församling i Lunds stift, Malmö kommun, Skåne (Skåne län), numera ingående i Oxie församling.