huvuddel [hu`v- äv. huv`-] subst. ~en ~ar ORDLED: huvud--del-en

fotosyntes, den process genom vilken växter, alger och fototrofa bakterier omvandlar ljus till kemiskt bunden energi.

öra, hos landryggradsdjur inklusive människa parigt jämvikts- och hörselorgan bestående av ljudledande strukturer samt hinnlabyrinten.

njure, latin ren, pluralis renes, hos ryggradsdjur (inklusive människan) organ som utför huvuddelen av kroppens utsöndring (exkretion) av kemiska ämnen vilka lämnar kroppen med urinen.

kolhydrater, ämnesklass som omfattar enkla sockerarter (monosackarider) samt polymerer av sådana (di-, tri-, tetra- och så vidare, oligo- och polysackarider).

Nunavut, territorium i norra Kanada; 2,2 miljoner km², 36 900 invånare (2021).

isländska, språk som tillsammans med norska och färöiska bildar den västliga grenen av de nordiska språken.

Sverige är ett land i norra Europa.

Rumänien, stat i sydöstra Europa.

mörk materia, materia i universum som inte sänder ut mätbara mängder ljus eller radiostrålning och därför inte kan observeras direkt, utan i stället ger sig till känna genom gravitationella effekter på omgivande materia och på ljus.