huvudsaklig [hu`v- äv. huv`-] adj. ~t ORDLED: huvud--sak-lig

lever, hepar, organ hos ryggradsdjur, inklusive människan, som bildas som en förgrenad utbuktning från mag–tarmkanalen och som har ett stort antal funktioner och en dominerande roll i kroppens ämnesomsättning.

förintelsen (engelska holocaust, hebreiska shoa), benämning på nazisternas folkmord på judar under andra världskriget 1939–45.

Vietnamkriget, väpnad konflikt 1957–75 som hade sin bakgrund i det så kallade Indokinakriget 1946–54, vilket ledde till att Vietnam blev självständigt men delades längs 17:e breddgraden i ett kommunistiskt styrt Nordvietnam under ledning av Hô Chi Minh och ett USA-orienterat Sydvietnam där Ngô Đinh Diêm 1955 blev president.

Egypten, stat huvudsakligen belägen i nordöstra Afrika; även Sinaihalvön i sydvästra Asien ligger inom Egyptens gränser.

Bibeln, ursprungligen ett ord som betecknar en boksamling, så småningom med betydelsen en samling skrifter som tillmäts speciell auktoritet och helgd.

nordiska språk, språk som huvudsakligen talas i Norden och som är sinsemellan nära besläktade: danska, färöiska, isländska, norska och svenska.

cell, inom biologin: den minsta levande enhet, omsluten av ett cellmembran, som bygger upp organismer.

imperialism, term som syftar dels på staters territoriella och ekonomiska expansion i historien (se kolonialism), dels på en uppsättning teorier som vill förklara orsakerna till denna expansionstendens, särskilt i dess moderna skepnad.

kapitalism, ekonomiskt system där produktionsmedlen företrädesvis befinner sig i privat ägo och där produktionen regleras av marknadskrafterna.