imma, beläggning av små vattendroppar på en yta, vilkens temperatur är lägre än luftens daggpunkt.

Kant, Immanuel, född 22 april 1724, död 12 februari 1804, tysk filosof, professor i logik och metafysik i Königsberg från 1770.

immanent, fackterm av senmedeltida ursprung med två moderna huvudbetydelser. 1) Inom den fenomenologiska traditionen användes termen ursprungligen för att beteckna de fenomen som finns i medvetandet och som därför enligt Brentano är tillgängliga för verklig kunskap.

Nobel, Immanuel, 1801–72, uppfinnare och tekniker; jämför släktartikel Nobel.

immaculata conceptio, den romersk-katolska läran att Maria från tillblivelsen i moderlivet är fri från arvsynd.

immateriellt kulturarv, kulturarv som överförs mellan generationer.

immanensantagandet (bildning till latin immaneo ’förbli i något’, av prefixet in- och maneo ’förbli’), det av Leibniz gjorda antagandet att predikatet i varje sant omdöme är inneslutet i subjektets idé, varför alla sanna omdömen sub specie aeternitatis (ur evighetens synvinkel) är analytiska sanningar.

Wallerstein, Immanuel, 1930–2019, amerikansk historiker och sociolog.

immaterialrätt, den del av juridiken som handlar om äganderätt till resultatet av en intellektuell prestation, t.ex. uppfinningar, varumärken, design eller texten i en bok.

immaturitet, omogenhet, allmän benämning på ett i förhållande till åldern (inklusive fosterstadiet) omoget beteende hos ett nyfött barn, oberoende av orsakerna härtill.