indikator, substans som används för att påvisa förekomsten av ett visst ämne.

indikator, apparat som visar hur arbetsmediets tryck och volym varierar under ett rotationsvarv hos en kolvmaskin, t.ex. en kompressor, ångmaskin eller förbränningsmotor.

indikator, organism som genom sin existens anger att vissa betingelser föreligger i en viss miljö, se bioindikator.

indikatorart, art som kan tas som tecken på att vissa omvärldsförhållanden råder, antingen genom att arten specifikt karakteriserar ett visst biologiskt (i allmänhet växt-)samhälle eller genom att den på grund av sin tolerans eller känslighet för någon viss omvärldsfaktor anses påvisa det tillstånd vari denna faktor befinner sig.

biologisk indikator, se bioindikator.

indika`tor subst. ~n ~er [-o´rer] ORDLED: in-dik-at-or-er

indikatordiagram, diagram som utvisar hur tryck och volym hos det arbetande mediet i en kolvmaskin varierar under ett rotationsvarv.

bromtymolblått, BTB, kemisk substans som används som indikator på surhetsgrad, pH.

neutralisation är när en bas och en syra reagerar kemiskt med varandra och det ämne som bildas är pH-neutralt.

syror, inom kemin ämnen som kan avge protoner, H ⁺.