in`kvartering subst. ~en ~ar ORDLED: in--kvart-er-ing-en

kvartermästare, på 1500-talet chef för ett kvarter (egentligen fjärdedel) av en fana eller fänika; från 1600-talet officer med uppgift att förbereda ett förbands inkvartering och försörjning.

guide, tryckt färdbeskrivning med information om sevärdheter, inkvartering och matställen.

Dahl, Tora, 1886–1982, författare; dotter till Theodor Dahl, sondotter till F.G.A. Dahl.

Kunglig Majestäts nådiga tågordning, skämtsam benämning på den omständliga behandlingen av ärenden inom statsförvaltningen (använt särskilt före införandet av nuvarande regeringsform [1974]).

civilförsvarslagen reglerade civilförsvarets verksamhet och organisation.

nödbostad, provisorisk bostad som av en myndighet eller organisation ställs till flyktingars, nödlidandes, arbetsoförmögnas eller tillfälligt hemlösas förfogande, t.ex. under krig eller efter större bränder eller naturkatastrofer.

fabrikslagar, Factory Acts, lagar stiftade i Storbritannien under 1800-talet för att skapa bättre arbetsförhållanden inom det fabrikssystem som den industriella revolutionen framtvingat.

Stenbock, Magnus, född troligen 12 maj 1663, död 23 februari 1717, greve, militär, fältmarskalk 1713; jämför släktartikel Stenbock.

försvarsmedicin, hälsoskydd, hälso- och sjukvård under ekonomisk eller väpnad konflikt.