in`ordna verb ~de ~t ORDLED: in--ordn-ar SUBST.: inordnande, inordning

fascism, italiensk politisk massrörelse, grundad och ledd av diktatorn Benito Mussolini och präglad av förakt mot demokratin, vurm för den nationella revolutionen och kult av den karismatiske ledaren.

atom, materiepartikel, den minsta del av ett grundämne som har detta ämnes kemiska egenskaper.

människosyn, i samtida idédebatt gängse term för uppfattningar om människans grundläggande egenskaper, hennes möjligheter och begränsningar.

Kant, Immanuel, född 22 april 1724, död 12 februari 1804, tysk filosof, professor i logik och metafysik i Königsberg från 1770.

Dostojevskij, Fjodor Michajlovitj, född 30 oktober (11 november enligt den nya stilen) 1821, död 28 januari (9 februari enligt den nya stilen) 1881, rysk författare.

gerillakrigföring, krigföring som avser att beröva motståndaren en etablerad kontroll över ett område, främst genom rörlig strid av talrika mindre förband, vilka under lång tid utför sabotage och eldöverfall.

antroposofi, livs- och världsåskådning grundlagd av den österrikiske naturvetaren, filosofen och Goetheforskaren Rudolf Steiner.

Triceratops, ett släkte noshornsdinosaurier som levde under yngre krita (för ca 68–66 miljoner år sedan) i västra Nordamerika.

klassifikation, resultatet av att objekt eller individer grupperas, indelas eller inordnas i olika klasser; även själva verksamheten att inordna i klasser.