instabil betyder ’ostadig’.

instabil spricktillväxt, snabb tillväxt av en spricka i ett sprött material vilken leder till ett skenbart momentant brott.

instabilitet. I mekaniken sägs en kropp vara i ett instabilt jämviktsläge om en liten störning, t.ex. en liten stöt, medför att kroppen lämnar jämviktsläget utan att därefter återvända till detta.

instabilitet. I beräkningssammanhang uppträder ibland numerisk instabilitet.

instabil [in´- el. -i´l] adj. ~t ORDLED: in-stab-il

gravitationell instabilitet, astrofysikaliskt fenomen som uppträder i flera sammanhang.

identitet, självbild, medvetenhet om sig själv som en unik individ.

Kelvin–Helmholtz instabilitet , (efter Lord Kelvin och Hermann von Helmholtz), fenomen som uppträder vid gränsytan mellan två vätskor eller gaser av olika densitet vilka strömmar parallellt med olika hastighet under inverkan av gravitationen.

mutation, bestående förändring i det genetiska materialet vilken överförs till kommande cellgenerationer.

grundämne, element, ämne som uteslutande består av atomer med samma antal protoner i atomkärnan.