intention, avsikt.

intentionalitet, term inom den fenomenologiska filosofin för den egenskap som enligt aktfilosofin utmärker medvetandet, nämligen dess ”riktadhet”.

paradoxal intention, frammaning och kvarhållande av symtom som man annars försöker bekämpa.

intentionsdjup, term införd av den norske filosofen Arne Næss för att beteckna de skillnader i förståelse av språkliga uttryck som beror på bakgrundskunskap m.m.

intentionstremor, skakningar som uppträder i armar och händer när dessa förs i riktning mot ett mål, t.ex. när ett glas förs till munnen.

intentionellt felslut, intentionalistiskt felslut (engelska intentional fallacy), slutledning som från premisser om vilka intentioner en författare hade beträffande sitt verks mening (avsedd mening) drar slutsatsen att verket de facto har denna innebörd (faktisk mening).

intention [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: in-tent-ion-en

evangelier, de skrifter som står främst i Bibelns Nya Testamente och alltid har betraktats som dess viktigaste del: Matteusevangeliet, Markusevangeliet, Lukasevangeliet och Johannesevangeliet.

intentionsdjup [-ʃo`ns-] subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: in-tent-ions--djup-et

Wannseekonferensen, möte i Wannsee, 17 km sydväst om Berlin, vilket hölls 20 januari 1942 mellan 15 ledande nazister kring raspolitiken under ordförandeskap av Gestapochefen Reinhard Heydrich.