intrig, som dramateknisk term: ett teaterstyckes handling, dvs. författarens konkreta realisering av styckets fabel, så att individer med tydliga drag i utvalda, till tid och plats och social miljö klart bestämda situationer får utveckla fabelns förlopp.

medeltiden, benämning på den epok som ligger mellan den romerska antiken och den tidigmoderna eller ”nyare” tiden.

intra-, prefix med betydelserna ’inom’, ’innanför’.

intrigera [-ge´-] verb ~de ~t ORDLED: intrig-er-ar SUBST.: intrigerande

Kristina, Christina, född 8 december 1626, död 19 april 1689, drottning av Sverige 1632–54, dotter till Gustav II Adolf och Maria Eleonora av Brandenburg.

komedi, dramatisk genre, ofta ställd i motsats till tragedi.

Sofokles, 497–406 f.Kr., grekisk dramatiker, vid sidan av Aischylos och Euripides antikens främste.

Elisabet I (engelska Elizabeth), född 7 september 1533, död 24 mars 1603, drottning av England 1558–1603, dotter till Henrik VIII och Anna Boleyn.

detektivroman, deckare, fiktionslitteratur vars främsta kännetecken är intrigens koncentration kring brottslighet, brotts begående och uppklarande av brott.

science fiction, sf, SF, litteratur vilken kännetecknas av att som bärande element i intrig eller miljö ha inslag grundade på spekulationer, där det spekulativa innehållet inte får strida mot vedertagna vetenskapliga, historiska eller andra kunskaper.