in`tyga verb ~de ~t ORDLED: in--tyg-ar SUBST.: intygande

osant intygande, menedsbrott som består i att i intyg eller annan urkund lämna osann uppgift om vem man är eller om annat än egna angelägenheter eller att för skens skull upprätta en urkund rörande en rättshandling.

protestantism, benämning på kristendomstolkningar som direkt eller indirekt formats av 1500-talets reformation.

testamente, en persons förordnande för dödsfalls skull om sin kvarlåtenskap.

vittne är en person som under en rättegång hjälper till att reda ut vad som hänt genom att berätta vad hon eller han sett eller hört.

testator, testamentsgivare, dvs. den som upprättar testamente.

obligation, ett räntebärande värdepapper som intygar att innehavaren har lånat ut pengar till exempelvis staten, hypoteksinstitut (bostadsobligation) eller företag (företags- eller industriobligation).

taxeringsbevis, intyg av vilket bland annat framgick en fastighets taxeringsvärde.

anställningsbevis, intyg om att ett anställningsavtal har ingåtts.

Sahlin, Mona, född Andersson 9 mars 1957, politiker (socialdemokrat), partiordförande 2007–11, statsråd 1990–91, 1994–95 och 1998–2006, riksdagsledamot 1982–96 samt 2002–11.