kondition, inom fysiologin förmågan att upprätthålla fysisk ansträngning över en längre tid.

konditionsträning är träning där man använder stora muskelgrupper, till exempel benmusklerna, under längre tid så att hjärtat slår betydligt snabbare än vanligt.

konditionalis, modus som uttrycks med verbböjning i vissa språk, t.ex. i franska och spanska.

konditionering, teknisk term för att försätta något i lämpligt tillstånd för vidare bearbetning eller användning, t.ex. garn för vävning, papper för tryckning eller deg för formning.

konditionaldop, dopordning i romersk-katolska kyrkan när det uppstår tvivel om huruvida en person verkligen är döpt eller dopet är utfört på ett giltigt sätt.

konditional sats, bisats som anger villkoret för att den överordnade satsens innehåll skall gälla.

konditionstal, i numerisk analys mått på störningskänslighet vid numerisk lösning av ekvationer F( x) =y.

konditional konjunktion, underordnande konjunktion (subjunktion) som inleder konditional sats, t.ex. om, ifall.

kondition [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: kond-it-ion-en

illa konditionerad, term inom numerisk analys.