kanyl, benämning på vissa ihåliga instrument som förs in i kroppen vid medicinsk behandling eller diagnostik.

kany´l subst. ~en ~er ORDLED: kan-yl-en

Seldingerteknik, metod att föra in en kateter i ett blodkärl.

diskografi röntgenundersökning av mellankotsbrosk (disk) med kontrastmedel.

hjärt–lungmaskin, apparat som används vid hjärtoperationer för att tillgodose patientens blodomlopp och syrsättning under den tid hjärtat står stilla.

dekanylera, att avlägsna en kanyl, t.ex. det metall- eller plaströr som sätts in i luftstrupen vid strupsnitt.

hjälpmedelskort, blankett som används av läkare eller distriktssköterskor för att förskriva kostnadsfria hjälpmedel, t.ex. insulinsprutor, kanyler samt testremsor för blodsockerbestämning till en patient med diabetes respektive katetrar och vissa bandageartiklar till patienter med inkontinens eller stomi.

pleurocentes, punktion av lung­säcken i diagnostiskt eller terapeutiskt syfte.

respirator, ventilator, apparat för konstgjord andning vid nedsatt eller upphävd andningsförmåga.

ledvätska, synovia, äggviteliknande vätska inuti ledkapseln.