karakterise´ra el. karaktärise´ra verb ~de ~t ORDLED: karakt-er-is-er-ar, karakt-är-is-er-ar SUBST.: karakteriserande, karakterisering, karaktäriserande, karaktärisering

propaganda, mer eller mindre systematiskt bedriven verksamhet som syftar till att med hjälp av språk, bilder eller andra symboler påverka människors åsikter, värderingar eller handlingar i en bestämd riktning.

konservatism, samhällsåskådning som karakteriseras av respekt för det hävdvunna och strävan att bevara, eller förändra för att bevara.

Napoleon I (franska Napoléon I^er), ursprungligen Napoleone Buonaparte, senare Napoléon Bonaparte, född 15 augusti 1769, död 5 maj 1821, fransmännens kejsare 1804–14 och 1815; jämför släktartikel Bonaparte.

karboxylsyror, organiska föreningar som innehåller en eller flera karboxylgrupper, –COOH. Många karboxylsyror har stor betydelse i naturen, till fettsyror och aminosyror.

keynesianism, riktning inom nationalekonomisk makroteori som uppstod under 1930-talet och hade sitt största inflytande under 1950- och 1960-talen; den är uppkallad efter John Maynard Keynes.

Caesar (Gajus Julius Caesar), född 13 juli 100 f.Kr., död 15 mars 44 f.Kr., romersk fältherre och statsman.

stora smällen, benämning på den händelse då universum enligt vissa kosmologiska modeller föddes för cirka 13,8 miljarder år sedan, och därefter utvecklades under snabb expansion.

Portugal är ett land i sydvästra Europa med kust mot Atlanten.

härskarteknik, sätt att hävda sin egen maktställning genom att förringa en individ eller en grupp.