kneg subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: kneg-et

kne`gig adj. ~t ORDLED: kneg-ig

kne`ga verb ~de ~t ORDLED: kneg-ar SUBST.: knegande; kneg (till 1)

kne`gare subst. ~n äv. knegarn, plur. ~, best. plur. knegarna ORDLED: kneg-ar-en

militärpsykologi, tillämpning av den vetenskapliga psykologins metoder i militär verksamhet vid anpassning av personal till militära uppgifter och omvänt av vapen och vapensystem till personalen.

kne´ken subst., best. f. ORDLED: knek-en

ar`beta verb ~de ~t ORDLED: arbet-ar SUBST.: arbetande; arbete (till 1 och 2)