knut, anordning använd för att sammanfoga tågvirke, rep, linor, trådar etc., för att fästa dem vid något eller för att bilda ögla.

Knutbymålet, benämning på ett kriminalfall 2004, ett av Sveriges mest uppmärksammade.

knut, hörnförbindelse i hus, särskilt timmerhus.

Knutby, före detta församling i Uppsala kommun, Uppland (Uppsala län).

Knut den store (engelska Canute the Great, danska Knud II den Store, norska Knut den mektige), född 995, död 12 november 1035, kung av England från 1016, av Danmark från 1018 och av Norge från 1028, son till Sven Tveskägg och Gunhild.

Olivecrona, Knut, 1817–1905, jurist, professor i allmän lagfarenhet och romersk rätt vid Uppsala universitet 1852–67, justitieråd 1868–89 och ledamot av Permanenta skiljedomstolen i Haag från 1902.

Hamsun, Knut, född 4 augusti 1859, död 19 februari 1952, norsk författare, Nobelpristagare i litteratur 1920.

knut, matematisk term, se knutteori.

Knut, mansnamn av nordiskt ursprung, vanligen tolkat som identiskt med substantivet knut.

Knut den helige (danska Knud IV den Hellige), död 1086, kung av Danmark från 1080, son till Sven Estridsson.