-
kollagen, ursprungligen sammanfattande benämning på den dominerande fiberkomponenten i bindväv.
-
kolla [kål`a]
verb ~de ~t
ORDLED: koll-ar
SUBST.: kollande, kollning; koll
Svensk ordbok
-
-
kollaps, krisreaktion, plötslig, stark, psykisk reaktion, ”nervöst sammanbrott”.
-
Kollafjørður, ort på Streymoy i nordvästra Färöarna; för belägenhet se topografisk karta
Färöarna.
-
kollateral,
collateralis, inom medicinen term för något som befinner sig vid sidan om.
-
-
kollation, den utjämning mellan arvingar som ska ske vid arvskifte i syfte att åstadkomma likställighet mellan arvingarna med hänsyn till gåvor o.d. som de fått under arvlåtarens livstid.
-
kollation,
kollationering , kontrolläsning av en avskrift mot originalet.
-
kollateral, term använd om ledningssträng i växtstjälk, stam eller blad som har floem utåt (respektive mot bladets abaxiala sida) och xylem in mot organets mitt (respektive bladets adaxiala sida).