kollision, växelverkan mellan två kroppar som vanligen sker under kort tid och med stora krafter; se stöt.

kollimator, anordning för att åstadkomma ett parallellt eller nästan parallellt knippe av elektromagnetisk strålning eller partikelstrålning.

kolliderare, i fysiken en accelerator eller acceleratoranläggning för elementarpartiklar eller joner där två motsatt riktade strålar med partiklar, som accelererats till höga energier (hastigheter nära ljushastigheten), fås att kollidera.

kolli [kål´i] subst. ~t, plur. ~ el. ~n, best. plur. ~na ORDLED: koll-it

kollimatör, riktmedel som förr användes i stället för kikarsikte i artilleriets riktinstrument.

kollisionsnorm, en speciell typ av rättsregel hemmahörande inom den internationella privaträtten.

perifer kollision mellan två atomkärnor medför att reaktionen endast berör kärnans ytskikt och leder därför till att stora rörelsemängdsmoment överförs.

kollide´ra verb ~de ~t ORDLED: kol-lid-er-ar SUBST.: kolliderande; kollision

kollision [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: kol-lis-ion-en

kollisionsskott [-ʃo`ns-] subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: kol-lis-ions--skott-et