koncentre´ra verb ~de ~t ORDLED: kon-centr-er-ar SUBST.: koncentrerande, koncentrering; koncentration

osmos, transport av lösningsmedel mellan två faser med olika koncentration av upplösta ämnen och där faserna är åtskilda av ett membran som endast släpper genom lösningsmedlets molekyler.

diktatur, styrelseform där all statsmakt är koncentrerad till en viss person eller en viss grupp.

Lidice, tyska Liditz, gruvsamhälle 35 km väster om Prag, Tjeckien.

atom, materiepartikel, den minsta del av ett grundämne som har detta ämnes kemiska egenskaper.

elektromagnetism, läran om sambandet mellan elektricitet och magnetism, en gren av fysiken som grundlades av Ørsted, Ampère, Faraday och Maxwell.

koncentrationsläger, interneringsläger för civilpersoner, ofta politiska fångar.

syror, inom kemin ämnen som kan avge protoner, H ⁺.

statsskick, formerna för statlig styrelse. En traditionell indelning i monarki och republik är baserad på statschefens ställning.

fasta är att låta bli att äta.