konfirme´ra verb ~de ~t ORDLED: kon-firm-er-ar SUBST.: konfirmerande, konfirmering; konfirmation

Gustav IV Adolf, född 1 november 1778, död 7 februari 1837, Sveriges kung 1792–1809, son till Gustav III och Sofia Magdalena.

konfirmationsparadox, vetenskapsfilosofiskt dilemma formulerat av C.G. Hempel.

Storbritannien, stat i västra Europa.

folkdräkt, samlande beteckning för kläder med lokal särprägel, burna av landsbygdens befolkning i samhällen av förindustriell karaktär och med hög grad av självhushållning.

kolera, tarminfektion orsakad av Vibrio cholerae, en liten böjd bakterie.

venia concionandi, venia, av biskop givet (tidsbegränsat) skriftligt tillstånd för icke-prästvigd men döpt och konfirmerad kyrkomedlem att på kyrkoherdes kallelse predika vid offentlig gudstjänst i Svenska kyrkan och (sedan 1850-talet även) leda sådan gudstjänst utan nattvard.

konfirmation är en handling i kyrkan som hänger ihop med dopet.

Alexander Nevskijorden, även Sankt Alexander Nevskij-orden, rysk och sovjetisk orden, instiftad 1725 av Peter I och konfirmerad av Katarina I.

nöddop, barndop som förrättas av lekman när det finns risk att barnet dör innan präst hinner komma.