krake, äldre namn på åttaarmade bläckfiskar vilket härstammar från benämningen på ett norskt havsmonster; jämför jättebläckfiskar.

krake, stör med gröda upphängd för torkning. Krakstören är ofta försedd med krakstopp, en tvärslå som hindrar den krakade grödan att vila på marken.

kraken, havsmonster i främst norsk fiskar- och sjömanstradition.

krakelering och krakelyr, annan stavning av krackelering respektive krackelyr.

kra`ke subst. ~n krakar ORDLED: krak-en

Rolf Krakes saga, isländska Hrólfs saga kra­ka, fornaldarsaga nedtecknad i sent 1300-tal. Rolf var den incestuösa avkomman av den danske sagokungen Helge och dennes dotter Yrsa.

Syrien, stat i Mellanöstern.

Kraka, fornnordisk sagogestalt, se Aslög.

krakel [-ke´l] subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: krakel-et

Kraka, dansk höstvetesort som odlas i södra Sverige.