kronisk, inom medicinen: stadigvarande, ihållande, långsamt fortlöpande eller obotlig.

kronisk traumatisk encefalopati, chronic traumatic encephalopathy, CTE, boxardemens, dementia pugilistica, sammanfattande benämning på en kombination av symtom på hjärnskada orsakad av upprepat våld, av varierande svårighetsgrad, mot huvudet.

kroniskt trötthetssyndrom, KTS, CFS, chronic fatigue syndrome, se myalgisk encefalomyelit.

kro´nisk adj. ~t ORDLED: kron-isk

kronisk granulomatös sjukdom, chronic granulomatous disease, CGD, ärftlig immunbristsjukdom som medför återkommande svårbehandlade infektioner med bakterier och svampar.

tunntarm, intestinum tenue, del av tarmkanalen mellan magsäcken och tjocktarmen hos ryggradsdjur inklusive människa.

puls, tryckvåg genom kroppens artärer varje gång hjärtkamrarna drar ihop sig och pumpar ut blod.

diabetes, egentligen diabetes mellitus, sockersjuka, vanlig kronisk ämnesomsättningssjukdom där grundproblemet är att kroppen bildar otillräckligt med insulin eller att insulinet inte har tillräcklig effekt (insulinresistens) eller en kombination av dessa störningar.

granulocyter, en typ av vita blodkroppar (leukocyter) som kännetecknas av speciella, färgbara korn, granula, inne i cellen.

serotonin, enteramin, 5-hydroxitryptamin, 5-HT, en monoamin som bildas från aminosyran tryptofan.