-
kätting, böjlig, ledbar anordning (oftast av metall) av med varandra förbundna ringar, länkar eller byglar, ett annat ord för grov kedja.
-
kätting, i textiltekniken äldre benämning på
varp, framför allt använd i ylleindustrin.
-
kätt`ing subst. ~en ~ar
ORDLED: kätt-ing-en
Svensk ordbok
-
kättingstål, seghärdningsstål som uppfyller vissa standardiserade krav för att garantera jämnhet i egenskaper.
-
teln , förstärkande lina för såväl nät som större fiskeredskap.
-
vinsch,
spel, mekanisk anordning för att förflytta laster (gods) vertikalt eller horisontellt.
-
lyftkran, anordning för att lyfta, sänka och transportera laster (gods) med hjälp av linor, kedjor eller kättingar samt krok, krokblock e.d. som direkt bär upp lasten.
-
lekare,
lekande , anordning som tillåter två länkar i en kätting, en länk och ett block e.d. eller två delar av en lina att vridas i förhållande till varandra utan att kinkar eller öglor uppstår.
-
konstruktionsstål, stål som ingår i byggnadskonstruktioner, maskinkonstruktioner, tryckkärl, transportfordon, kranar, fartyg m.m.
-
kedja,
nyckelkedja,
urkedja, anordning med länkar av styv tråd och böjlig i flera plan.