-
legitimera
legitime´ra verb ~de ~t ORDLED: leg-it-im-er-ar SUBST.: legitimerande, legitimering; legitimationSvensk ordbok -
legitimera sig
legitime´ra sig verb legitimerade legitimerat ORDLED: leg-it-im-er-ar SUBST.: legitimerande, legitimering; legitimationSvensk ordbok -
buddha
buddha, en hedersbeteckning (titel) inom buddhismen för individer som anses ha nått fullständig upplysning.
-
postkolonialism
postkolonialism, heterogent forskningsfält som utifrån studier av litteratur, konst, historia, samhällsvetenskap och humaniora problematiserar den västerländska kunskapstraditionen och dess förankring i globala relationer av dominans och underordning.
-
Martin Luther
Luther, Martin, född 10 november 1483, död 18 februari 1546, tysk reformator, en av Europas mest betydande teologer.
-
auktoritet
auktoritet, social relation där en person (grupp, institution) har inflytande över en annan person (grupp, institution) och där inflytandet uppfattas som rättmätigt eller legitimt av den senare. -
institution
institution, inom samhällsvetenskapen benämning på de normer och regler som strukturerar mänskligt handlande till bestående eller återkommande beteendemönster. -
Berlinkonferensen
Berlinkonferensen, Kongokonferensen, Västafrikakonferensen, konferens som hölls i Berlin 1884–85 på inbjudan av den tyske rikskanslern Otto von Bismarck i syfte att nå överenskommelser om handel och territoriella anspråk i Afrika.
-
hierarki
hierarki (grekiska hierarchia ’ den högsta andliga myndigheten’ av hieros ’helig’ och efterleden - archia, ’-styre’, ’-herravälde’), social rangordning av kyrkligt ursprung, dvs. kyrkans ordning. -
eugenik
eugenik, idén att förbättra människan genom biologisk förädling.