ligatur, tecken (i skrift eller tryck) bildat genom hopskrivning av andra tecken, vanligen två.

ligatur, underbindning, tillknytning av blodkärl vid kirurgiska ingrepp för att förhindra blödning.

ligatur, inom paleografin beteckning för sammanbindande av bokstäver i löpande skrift.

ligatur, inom musiken benämning på noter med samma tonhöjd, förenade med en bindebåge; eller (i äldre notskrift) sammankopplandet av två eller flera noter till en grupp som sjungs på samma stavelse.

ligatu´r subst. ~en ~er ORDLED: lig-at-ur-en

runor, de germanska folkens forna skrift.

s, S , den nittonde bokstaven i den svenska versionen av det latinska alfabetet.

underbindning, inom kirurgi detsamma som ligatur.

skrift, ett konventionellt system för kommunikation genom på föremål gjorda tecken, så utformat att texter i princip entydigt kan överföras till tal.

halvkursiv, inom paleografin generell beteckning för kursivskrift (bruksskrift) som genom en viss normalisering och minskning av antalet ligaturer fått status av bokskrift, i regel för enklare handskrifter avsedda som bruksexemplar.