lus`ta subst. ~n ORDLED: lust-an

renässans, stil inom konst och litteratur eller epok inom den västerländska historien.

utilitarism, nyttomoral, moralisk doktrin som innebär att man alltid skall handla så att konsekvenserna av vad man gör blir så goda som möjligt i den meningen att det sammanlagda välbefinnandet hos alla kännande varelser blir så stort som möjligt.

lust–olust-principen, styrande princip i många psykologiska teoribildningar (jämför hedonism).

Luster, kommun i Vestland fylke, västra Norge.

Lustig, Arnošt, 1926–2011, tjeckisk författare.

härskarteknik, sätt att hävda sin egen maktställning genom att förringa en individ eller en grupp.

allegori, i litteratur och bildkonst en berättelse eller skildring som vill åskådliggöra något annat än det som konkret framställs.

Parvati, Pārvatī, vanligt namn på hinduismens stora Gudinna (Devi), gestaltad som god, mild och vänlig.

hedonism, inom psykologin en teori som går ut på att det enda mål som människor ytterst har för sina handlingar är att uppnå lust eller lycka (och att undvika olust och lidande) för egen del.