manifeste´ra verb ~de ~t ORDLED: mani-fest-er-ar SUBST.: manifesterande, manifestering; manifestation

kristendom, den religion som utgår från Jesus av Nasaret, av sina anhängare ansedd som den utlovade Messias/Kristus; av denna titel har kristendomen fått sitt namn.

Dante Alighieri, född i maj 1265, död 13 eller 14 september 1321, florentinsk författare, Italiens nationalskald.

Vishnu, Viṣṇu, indisk gud.

klimatförändring, tydlig och varaktig förändring i klimatsystemet som manifesteras i egenskaper som medeltemperatur, nederbördsfördelning och havsnivåer.

Karl XII, född 17 juni 1682, död 30 november 1718, svensk kung från 1697, son till Karl XI och Ulrika Eleonora.

patriarkat, familje- eller samhällssystem där den politiska och ekonomiska makten, både inom hushållet och i den offentliga sfären, innehas av äldre män, och där följaktligen varken kvinnor eller yngre män deltar i det formella beslutsfattandet.

islamofobi, socialt reproducerade fördomar om och aversioner mot islam och muslimer samt handlingar och bruk som angriper, exkluderar eller diskriminerar människor på grund av att de är eller antas vara muslimer och associeras till islam.

hinduismens mytologi i dess ”klassiska” utformning presenteras främst i de två stora indiska eposen Mahabharata och Ramayana samt i puranatexterna.

Svenska Dagbladet, SvD, obunden moderat daglig morgontidning, utgiven i Stockholm.