marschera [marʃe´-] verb ~de ~t ORDLED: marsch-er-ar SUBST.: marscherande; marsch

Auschwitz, tyskt namn på staden Oświęcim i södra Polen, plats för det mest beryktade av de nazistiska koncentrations- och förintelselägren vid tiden för andra världskriget.

ölkällarkuppen kallas ett misslyckat nazistiskt försök att under Adolf Hitlers ledning ta makten i Tyskland 1923.

trettioåriga kriget rasade i Europa, mest i Tyskland, mellan 1618 och 1648.

sexdagarskriget, det tredje arabisk–israeliska kriget.

Martin Luther King var en amerikansk präst som på 1950- och 1960-talen blev en ledande förkämpe för de svartas rättigheter i USA.

Franco y Bahamonde, Francisco, född 4 december 1892, död 20 november 1975, spansk militär och politiker, ledare för de högerkrafter som segrade i spanska inbördeskriget (1936–39) och från 1939 till sin död Spaniens statschef och diktator (med titeln ”El Caudillo”).

stora nordiska kriget, krig som fördes i norra och östra Europa 1700–21 som följd av den koalition som 1699 ingicks mot Sverige av Sachsen, Danmark och Ryssland.

Marne är en flod i nordöstra Frankrike.

marschen mot Rom, fascistiskt demonstrationståg 28 oktober 1922 med ca 20 000 anhängare till Mussolini, varvid tre kolonner, som utgick från Tivoli, Monterotondo och Civitavecchia, marscherade in i Rom.