membran, tunn skiljevägg eller hinna, hos den levande cellen den struktur som omsluter cytoplasman och avgränsar den från den yttre miljön (cellmembran, plasmamembran) samt de strukturer som avgränsar organeller inuti cellen; en äldre benämning är enhetsmembran.

membranpotential, membranspänning, elektrisk potentialskillnad (spänning) mellan ut- och insidan av cellmembraner.

membran kallas inom musiken en tunn hinna av något material, till exempel skinn eller plast, som är spänd över något slag av ram.

membranfiltrering, kemiteknisk metod att med hjälp av ett semipermeabelt (halvgenomträngligt) membran dela upp lösningar, suspensioner och gaser i olika beståndsdelar.

membran, anatomisk term för hinnliknande bildning, t.ex. membrana tectoria, bindvävshinna mellan skallen och de översta halskotorna.

membran, term i strukturmekaniken: ett i rummet krökt ytbärverk.

membran, i kemitekniken tunn hinna eller skiljevägg av varierande material beroende på användningsområde.

membra´n subst. ~et äv. ~en, ~ äv. ~er ORDLED: membr-an-et

fosfolipider, fosfatider, en grupp fettliknande föreningar som har viktiga funktioner i alla djur- och växtceller.

biologiskt membran, se biologiska membraner.