mening, begrepp med många inbördes besläktade användningar som varit föremål för filosofisk reflexion.

mening, grammatisk term för den största konstruktion som kan byggas med syntaktiska regler.

meningsteori, en gren av språkfilosofin vars ämne är meningen hos språkliga uttryck.

meningsbyggnad, en menings uppbyggnad av en eller flera satser; även den del av syntaxen som reglerar detta.

meningit, detsamma som hjärnhinneinflammation.

skiljaktig mening, ståndpunkt som avviker från majoritetens vid ett avgörande i ett kollegium av ledamöter, exempelvis domstol eller myndighet som tillämpar den kollegiala beslutsformen.

emotiv mening, ett uttrycks förmåga att uttrycka en inställning eller känsla hos den talande eller att framkalla en sådan hos åhöraren – i motsats till kognitiv (eller teoretisk) mening, som har betydelse för sanningen hos den utsaga i vilken uttrycket ingår.

meningism, reflektorisk muskelsammandragning i nacken (nackstyvhet) till följd av retning av de mjuka hjärnhinnorna.

me`ning subst. ~en ~ar ORDLED: men-ing-en

hinduism, dominerande religion i Indien, den största i Sydasien och en av de stora världsreligionerna.