meto´disk adj. ~t ORDLED: met-od-isk

metodiska anvisningar (för etymologi, se metodik), tidigare en del av skolans läroplaner.

metodiska skolan (för etymologi, se metodik), medicinsk teori som grundlades av greken Asklepiades från Prusa (124–40 f.Kr.).

vetenskap, organiserad kunskap; som verksamhet ett systematiskt och metodiskt inhämtande av kunskap inom ett visst område.

språksociologi, även, med en oftast synonym benämning, sociolingvistik, vetenskapsgren som utforskar förhållandet mellan språk och samhälle och språkanvändning som socialt beteende.

rationalitet, det som bygger på förnuftet.

forskning, process som genom systematiskt arbete kan frambringa nya kunskaper och ökat vetande.

teologi, det metodiska reflekterandet över religiösa grundbegrepp och handlingar.

ordspråk, en form av folklig epigrammatisk sentensdiktning.

kulturrelativism, term som inom antropologin används för att beteckna både en moralisk attityd och ett forskningsmetodologiskt förhållningssätt till främmande kulturers sedvänjor och tankemönster.