missbruk, okontrollerad eller överdriven användning av något, vanligen alkohol (se alkoholism), narkotika (se narkotikamissbruk) eller andra substanser med euforiserande effekter, men även till exempel mat (se anorexia nervosa och bulimi).

miss`bruka verb ~de ~t ORDLED: miss--bruk-ar SUBST.: missbrukande; missbruk

missbruk av urkund, menedsbrott som förövas av den som utnyttjar pass, betyg eller liknande urkund till att sanningslöst utge sig själv eller någon annan för att vara den som handlingen avser, så att åtgärden innebär fara i bevishänseende.

korruption är när någon missbrukar sin ställning för egen vinning, till exempel genom att ta emot mutor.

dekalogen, de tio budorden eller tio Guds bud, en samling av tio korta religiösa och etiska regler som Israels Gud, Jahve, enligt den bibliska traditionen gav Mose på Sinai; de hade skrivits på två stentavlor för att ligga till grund för förbundet mellan Jahve och Israel.

reaktionstid, den tid det tar för en person att reagera på yttre stimulus, t.ex. att trycka på en knapp efter en ljud- eller ljussignal.

belöningssystem, nervcellscentrum och ledningsbanor i hjärnan som har en avgörande roll i uppkomsten av positiva och lustfyllda upplevelser, såsom tillfredsställelse, lycka och njutning.

miss`brukare subst. ~n äv. missbrukarn, plur. ~, best. plur. missbrukarna ORDLED: miss--bruk-ar-en

iatrogent missbruk, missbruk av läkemedel betingat av läkares åtgärder.

me too-rörelsen, globalt upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp.