mobilisera, inom medicinen: göra rörlig, t.ex. en stel led.

mobilise´ra verb ~de ~t ORDLED: mob-il-is-er-ar SUBST.: mobiliserande, mobilisering

civil olydnad, ohörsamhet, lagbrott och uppmaning till lagbrott under åberopande av moraliska principer som står över lagar, regler eller order från militär eller civil myndighet, vilka då betraktas som omoraliska, orättvisa eller tyranniska.

ryska inbördeskriget, konflikt 1918–22 som huvudsakligen utkämpades mellan den bolsjevikiska Röda armén å ena sidan och de så kallade vita styrkorna, som huvudsakligen förenades av ett motstånd mot bolsjevikerna och en nationalistisk strävan efter att bevara det gamla Tsarryssland.

diaspora, benämning på folkgrupp som lever utanför det geografiska område som människorna i gruppen definierar som sitt hemland.

första världskriget, krig 1914–18 mellan å ena sidan Tyskland och Österrike–Ungern, till vilka även Turkiet och Bulgarien anslöt sig (centralmakterna) och å andra sidan Frankrike, Ryssland och Storbritannien (trippelententen) jämte Serbien samt senare Japan, Italien, Rumänien och USA jämte ett mycket stort antal andra stater.

Perón, Juan, 1895–1974, argentinsk militär och politiker, president 1946–55 och 1973–74, ledare för peroniströrelsen.

jemenitiska inbördeskriget, väpnad konflikt i Jemen. 

häxprocesser, processer mot personer som ansågs bedriva trolldom.

krig, användande av organiserat militärt våld för att nå politiska mål.