molar, adjektiv som, då det sätts framför namnet på en storhet, ger namnet på en ny storhet bildad som kvoten av storheten och motsvarande substansmängd.

molalitet, kvoten mellan substansmängden av en löst komponent B i en lösning och lösningsmedlets massa, beteckning m _B.

mola hydatidosa, detsamma som druvbörd.

molar, dens molaris, oxeltand, stor kindtand, bakre kindtand, äkta kindtand, se tänder.

molar, enhet för en lösnings molaritet.

Mola, Emilio, 1877–1937, spansk militär, general 1924.

molaritet, kvoten mellan substansmängden ( n _B) av en löst komponent B i en lösning och lösningens totalvolym ( V); beteckning c _B eller [B].

molateknik , underläggssöm, uppkallad efter cunafolket blus (ursprungligen tyg) i Panama.

molass, sedimentär lagerföljd som avsatts delvis i havet, delvis på land och som består av tämligen mjuka, massformiga fossilrika märgelstenar, skiffrar, sandstenar och konglomerat, ibland även med kol och kalkstenar.

Molatycze , plats för ett fältslag 1708, se Malatitze.