1. monoftong

    monoftong (av likabetydande grekiska monophthongos, av mono- och grekiska phthongos ’ton’, ’ljud’, ’klang’), vokal med tämligen oförändrad klangfärg rätt igenom.

  2. monoftongering

    monoftongering, historisk eller dialektal förändring av diftong till monoftong.

  3. monoftong

    monoftong [-ftåŋ´] subst. ~en ~er ORDLED: mono-ftong-en
    Svensk ordbok

  4. monoftongera

    monoftongera [-ftåŋge´-] verb ~de ~t ORDLED: mono-ftong-er-ar SUBST.: monoftongerande, monoftongering
    Svensk ordbok

  5. vokal

    vokal, språkljud som oftast utgör en stavelses kärna och själv kan bilda stavelse i motsats till konsonant; jämför stavelse.

  6. triftong

    triftong [-åŋ´] subst. ~en ~er ORDLED: tri-ftong-en
    Svensk ordbok

  7. diftong

    diftong [-åŋ´] subst. ~en ~er ORDLED: di-ftong-en
    Svensk ordbok